Allt började på ridskola, som i dom flesta fall. Min kompis hade häst, en liten shettis vid namn Bonaparté, som tyvärr fick somna in för många år sedan. Jag började på ridskola och min kärlek för hästar växte. Jag blev medryttare på min första sköthäst den 4/2-2007, en nord-svensk vid namn Rimon. Han var född 1984 så de va en gammal häst, med ett hjärta av guld. Han va min första riktiga kärlek. 

Den hästen kommer ni få höra om mycket i denna bloggen, då saknaden efter honom fortfarande är enorm.

Han fick nämligen lämna jordlivet efter 24 år, den 17/12-2008, i en tragisk olycka.

Den hästen fick mitt intresse för ridning, och hantering löst att blomma, och jag kan inte räkna gångerna jag red honom utan utrustning eller i enbart grimma ute på små rundor. Minnerna med denna hästen sitter långt in i hjärtat och kommer aldrig lämna den platsen. Jag känner hans närvaro varje dag, och de får mig enbart att känna mig lycklig trots att saknaden brinner inombords.

Samtidigt som jag red honom hjälpte jag till i många olika stall med stallsysslor och ridning, och namnen på alla dom hästarna har tyvärr fallit ifrån. Förutom min varmblodiga travare Boy Delvin. En american curly travare som va 11 när jag va där och red, och jag hälsar på honom så ofta jag kan fortfarande!

Jag började efter Rimons bortgång, när jag saknade hans breda rygg, så blev jag medryttare på en haflinger valack vid namn Vildkatt, som enbart reds i repgrimma. Och de va hos Frida (som ägaren heter) som jag lärde mig grunderna till Natural Horsemanship, vilket jag är grymt tacksam för!

När begäret efter egen häst ökade, så började jag leta foderhäst. Och de va då jag hittade Woap.

Woap

1996-03-11
e. Primo  u.Woalka 

Ras: Arabiskt Fullblod.

En herre med mycket egen vilja, men ville ändå vara till lags, och att hoppa utomhus i skogen va de bästa han visste! En kille med dom flesta oddsen med sig, och de fick mig att vilja ha en egen häst mer och mer. Jag ville gärna köpa honom, men eftersom hans ägare Ninja ville ha tillbaka honom då hon då fick möljighet att ha honom nära hemma så va de självklart att han skulle då komma hem till henne igen!

Tillsammans med Woap som sällskap gick då Göte, som va en shetlands valack, och som jag hyrde ifrån Lars Åberg.
En power-snubbe som gärna satte käpparna i hjulet för mig fler än en gång. Honom tränade jag litegrann i Natural Horsemanship, och de gick superbra! Känslig för de mesta och hur mysig som helst! Trick kunde han både utan och innan, och i transporten bort från mig gjorde han alla trick han kunde då han visste att jag skulle sluta gråta, coh istället le. Vilket jag gjorde. Går inte en dag utan att jag saknar honom, men jag vet att han har de bra där han är nu!

Göte var inte bara min favorit, utan alla barnens ögonsten, och han charmade alla som såg honom.
Vi hade tillochmed ponnyridning på honom till ett födelsedags kalas! Snacka om lyckat!

När Woap lämnade mig kunde ju inte Göte stå ensam, utan jag tog dit min nuvarande foderhäst Marico Winner.   

Och ett specifikt inlägg kommer om honom.

När jag (mot min vilja) fick skicka hem Marico och Göte trodde jag att mina hästdagar va över. Jag hade ingen motivation längre, då jag tyckte att alla hästar jag haft bara rann ur mina fingrar.

Men som den sanna häst-tjej jag är, så gick ju inte de såklart. Så jag började leta efter en egen, för om jag köpte en så kunde jag inte någon ta den ifrån mig!

Då fick jag reda på att haflingerstoet som stod tillsammans med Woap en stund, nu va till salu. En liten flicka vid namn Flyleaf, en unghäst på 2 år när jag fick henne, men som fyllde 3 under perioden jag hade henne. 

Tyvärr så klickade de inte emellan oss, och hon trivdes nog inte hos oss, då hon sprängde stängsel. Så vi fick tyvärr lämna tillbaka henne. Nu har iallafall en av mina kompisar henne, och håller på med inridningen, vilket går super! Så jag är bara glad att hon hittat ett ställe där hon trivs!

De va efter Flyleaf som jag verkligen ville ha egen häst. Jag åkte och provred en massa hästar, och Artax va den första jag testade. Han va ett rent H*LVETE, men hans ögon bad mig om att ta honom därifrån, vilket jag efter mycket om och men gjorde. Och se vilket lyckat beslut! Mer kommer sedan i specifikt inlägg!

När vi sedan bytte stall fanns en extra stallplats, och de va då Marico fick komma tillbaka i mitt liv!

Så nu har jag två av dom mest underbara hästar i mitt stall, och jag är överlycklig såfort jag kan komma och slänga mig om deras halsar!

Ett väldigt långt inlägg, men eftersom de är min blogg, så får jag göra hur f*n jag vill! :D 

Ni som orkade läsa, vet nu min häst historia, och ni som inte läste.. Ja, ni missade något! ;)

Tidsinställda kommer under dagen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppsan, här har man inte suttit på ett tag!    Tänkte bara meddela, att denna blogg kommer att ändra inriktning..  Från att vara häst-blogg till att vara.. Häst-blogg! Haha, skämt åsido..   Men denna bloggen kommer inte längre att vara u...

Tjabba tjena! Just nu sitter jag på våran veranda, med utsikt över poolen och dess musik och dricker svenskt kaffe! Hihi, de är inte fel alla gånger! Nej, nu har vi varit här i 4 dagar och vi är här tills fredag nästa vecka! Jag är ju inte allt f...

Idag va Artax fin-fin!   Han har nu i några månader varit ordentligt halt, och fått en vila som heter duga, och varje gång jag travat honom har de inte känts bra alls. När vilan va slut så började jag skritta, fast med sadel såklart eftersom jag ...

Javisst, LET'S GO!   Jag har ju lite självfall egentligen, men när jag känner för att framhäva det extra så gör jag inget avancerat..  De är jag på tok för lat för.. Hehe.   Men det jag gör är att jag sätter upp mitt hår på kvällen och kram...

Nu är det så att jag har fått möjligheten att få rida en av Sveriges finaste hästar! Ett sto med kapacitet och sinne som få hästar har, het men följsam. Och jag hoppas att vi kan få många roliga stunder framför oss!   Biola som hon heter är e...