Artax

*1999-04-20

Norsk Fjordhäst
Ägare: Emma Franzén

Jag såg framför mig ett fält, fyllt med de där nya gröna gräset, gräset med den där klargröna färgen. Runt om mig fanns lövskog och de va en solig dag. De kom en svag bris som fick löven på träden att fladdra. Jag kände hur hästen under mig andades lugnt och stilla, och värmen från hans rygg strömmade upp i min kropp. En tanke flög in i mitt huvud och jag skänklade hästen till galopp. Han föll lätt in i en galopp, som för mig va helt hemma. Kan detta vara MIN häst jag sitter på? Och varför har han två skuggor?  Eller vänta, det där är ingen skugga.. Det där är min skyddsängel Rimon som galopperar vid sidan om! Men vem är de då jag sitter på?

Detta va en dröm jag hade ungefär en vecka innan jag hittade Artax på annons. På annons bilden va hans blick ganska död och han hade lång man. Trots dödheten i ögonen så tyckte jag att de kunde vara en häst att pröva, han låg trots allt i min prisklass, så jag åkte ut och testade. Jag kom dit och vi skulle hämta honom. Och han vandrar ifrån oss. Vilken mage, och gud va han ser obekväm ut. Det va mina första tankar. I stallet kunde han inte stå stilla och han va väldigt orolig. Men de va då jag såg dom på riktigt.. Ögonen. De va något med hans ögon som gjorde att jag stannade upp och va tvungen att kolla en gång till.. Javisst va de något med ögonen som jag innan enbart sett död i? 
Iallafall så sadlar vi och beger oss ut i paddocken. Han vill inte stå stilla när jag ska sitta upp, men de är jag ju van vid.
Och när jag har ridit klart så släpper vi ut honom i hagen och vi sätter oss för att åka hem. Jag gråter hela vägen hem. De va något med hans ögon? Provridningen gick åt helvete, han betedde sig som ett helvete, men ögonen. De va något med dom som fick mig att drömma mig bort. Skulle jag, skulle jag inte?

Jag provred fler hästar, men ingen  såg på mig på samma sätt.. Efter en stunds betänketid så bestämde jag mig.
Man kan alltid testa tänkte jag och köpte honom. Jag fick hem honom och dagen efter började jag testa lite olika grejer i paddocken. Testade de som han inte verkade kunna, testade lite olika saker som jag trodde han skulle kunna. Men han kunde inte.. Inte visste han va tygeltag va, inte visste han va volt va, inte visste han va skolor va.. Helt grön, trots sina 12 år.

När jag hade haft honom ett tag så kommer jag dit och är jätteledsen. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Så jag kom dit och kramade om honom, han lägger huvudet på min axel och börjar slå med underläppen emot överläppen så de låter sådär smackande.. Och jag fryser till. De va så som Rimon alltid gjorde!
Kan de ha varit därför jag inte kunde släppa honom med tankarna?
Jag hade inget att förlora, så jag tog in honom i stallet och satte på honom grimma, tänkte, detta får bära eller brista. Hoppar upp barbacka. Aldrig ridit honom med grimma innan, aldrig ridit på honom barbacka.
Men jag hoppar upp och vi rider iväg. För varje steg han tar blir jag säkrare och säkrare.
Sedan kommer jag fram till ett fält. Ett fält som jag känner igen från drömmen!
Exakt samma fält, jag sitter på honom, med exakt samma känsla!

Jag skänklar honom och han faller in i galopp och jag börjar storgråta! Jovisstfan va de min häst jag satt på i drömmen! Visstfan va de samma känsla! Och jag vet även varför jag inte kunde släppa honom, för när jag tittar åt höger ser jag en skugga. Artax har två skuggor.. En på vardera sida om honom.

Jag föll alltså för Artax, för samma saker som jag föll för min första kärlek Rimon.

Jag föll för ögonen.. Ögonen som speglar så mycket kärlek att bara genom att titta in i ögonen så får du upp världens leende..

Och deras ryggar.. Deras ryggar är på millimetern lika.

Så efter den dagen detta hände har jag satt mig på Artax med världens bästa känsla.. Känslan över att få vara hemma. Jag kände mig hemma på Artax rygg redan 2007, dagen då jag satt upp på Rimon första gången!

Artax och jag har utvecklats ihop, vi har utvecklats sakta men säkert och ska anmäla oss till första tävlingen nu i sommar.. Sålänge vi har varandra, kommer INGEN stoppa oss! <3

Artax, artax, artax.. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva! <3  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppsan, här har man inte suttit på ett tag!    Tänkte bara meddela, att denna blogg kommer att ändra inriktning..  Från att vara häst-blogg till att vara.. Häst-blogg! Haha, skämt åsido..   Men denna bloggen kommer inte längre att vara u...

Tjabba tjena! Just nu sitter jag på våran veranda, med utsikt över poolen och dess musik och dricker svenskt kaffe! Hihi, de är inte fel alla gånger! Nej, nu har vi varit här i 4 dagar och vi är här tills fredag nästa vecka! Jag är ju inte allt f...

Idag va Artax fin-fin!   Han har nu i några månader varit ordentligt halt, och fått en vila som heter duga, och varje gång jag travat honom har de inte känts bra alls. När vilan va slut så började jag skritta, fast med sadel såklart eftersom jag ...

Javisst, LET'S GO!   Jag har ju lite självfall egentligen, men när jag känner för att framhäva det extra så gör jag inget avancerat..  De är jag på tok för lat för.. Hehe.   Men det jag gör är att jag sätter upp mitt hår på kvällen och kram...

Nu är det så att jag har fått möjligheten att få rida en av Sveriges finaste hästar! Ett sto med kapacitet och sinne som få hästar har, het men följsam. Och jag hoppas att vi kan få många roliga stunder framför oss!   Biola som hon heter är e...